Kollar nu på lyxfällan och jag blir inte klokt på folk som kan ha så jäkligt med lån och sedan inte gör något åt det! De bara konsumerar mer pengar utan att använda pengar för att betala av lånen! Hallå? Vad tänker man med egentligen? Kan förstå om man har studerat jättelänge som läkare, psykolog eller präst då det är sjukt många år som man får läsa på universitetet att man får ta ett stort studielån och betalar det i efterhand, men att skita i det, det gör mig helt knäppt. Snacka om egoism i högsta grad! Blir bara lite smått frustrad när man ser höga lån siffror hos folk som inte kan betala av de lånen för att man köper annat för de pengarna. Man kan ju köpa de sakerna när man är skuldfri istället. Då känns det mer som en skön känsla att man verkligen har råd med de sakerna utan att bry sig om att man har skulder liksom.

Om man har lån, så ska man betala tillbaka så mycket som möjligt för att bli av med det så fort som möjligt.

Idag så skulle jag som jag skrev igår hålla ett tal om mig själv. Det gick faktiskt rätt bra, fast man inte trodde att det skulle gå så bra. Snacka om vad nervös man blev innan man skuille prata och det värsta var att jag var sist av allihopa och det gjorde inte saken bättre när jag var nervös. Hjärtat dunkade allt hårdare och fortare ju längre tiden går. Men när jag skulle snacka så flödade det bara på. Tog med saker som jag inte ens hade planerat att jag skulle säga. Kanske inte borde slösa så mycket energi och tankar på att hur nervös jag kommer att bli nästa gång man kanske ska göra något liknande, för egentligen är det inte läskigt överhuvudtaget att tala inför en grupp, det är det inte. Iför sig så känner jag inte någon i gruppen, men jag vet iaf vilka de är. Tänk om det vore fritt främmande människor som man inte har träffat förut och sen ska man stå och berätta om sig själv? Bläää säger jag! Men jag ska försöka sluta tänka på nervositeten och fokusera mer på vad jag ska säga. Det är inte mer än så.