Det är lite facinerande hur det kan vara i livet som att förändringar kan ske vid ett enda ögonblick. Hur dåliga eller bra det än är. Men hur långt sträcker sig denna förändring? Skulle man kunna göra vad som helst vad som det än gäller? Om till exempel man får reda på att en mycket närstående person som älskar riktigt mycket, älskar till och med mycket mer än livet själv, har gått bort. Skulle man då må så dåligt så att man skulle ta livet av sig för att sorgen över den här personen har gått över en totalt? Svår fråga eftersom man själv inte har varit med om en sådan situation. Men det är lätt att säga att tiden läker alla sår. Men en sak vet alla att det tar tid att bearbeta något så svårt oavsett om man har förlorat någon eller inte.

Jag vet inte hur jag fick denna tankegången, det var bara något som kom upp ur mitt huvud för bara en stund sedan och då tänkte jag att jag var tvungen att få ur mig det fast det var så lite som kom fram.

Ska kolla färdigt på beck, sen ska jag lägga mig. Ha det bra allesammans och ta hand om er.

 

"B"

29 november 2010 10:21

Sådana tankar kan man fått. Om någon mycket närstående skulle gå bort.

Ja det tar säkerligen tid att bearbeta något så tragiskt, innan något kan fylla det där tomrummet som blir efter saknaden.
Sorg har sin tid.

Kram Kram

http://www.brizen.bloggplatsen.se

Kalle Larsson

29 november 2010 19:09

Ja, det kan jag få emellan åt fastän det inte publiceras här.

Tid tar det nog, men hur länge tar det? Hur bär man sig åt för att saknaden ska avta helt? Det är funderingar som aldrig släpper från mig.

Kramisar

 

PumaN

29 november 2010 11:14

De är lätt att säga att tiden läker alla sår! Men så är de inte egentligen. Visst kanske tex saknaden försvinner till viss del men samtidigt så läks ju inte såren!
Nej de där med att tiden läker alla sår de tror jag inte på , för de borde de redan gjort de på mig & de har de då inte gjort!

Kramar*

http://mandapumanstillnert.bloggplatsen.se

Kalle Larsson

29 november 2010 19:07

Ja, speciellt för en sån som jag inte har upplevt något sådant hemskt.

Kramisar

 

"B"

29 november 2010 20:21

Du tänker för mycket.. *gillar:D*

Jag tror aldrig saknaden avtar helt men man lär sig leva med den och på något sätt flyttar personen in i hjärtat där alla minnen bevaras så den ändå känns nära. Sorgeprocessen tar olika tid och är viktig att genomlida annars kommer den ändå ifatt senare.

Kram:)

http://www.brizen.bloggplatsen.se

Kalle Larsson

29 november 2010 21:32

Tack så mycket :)

Ne, för den finns nog alltid där och jag tror att det kan vara viktigt att ha den där känslan att man saknar någon som har gått bort, då får man massa underbara minnen upp i huvudet som så gärna vill ha kvar av den personen. Det kan nog vara lite bra där på ett och vis.

Kram :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har jag bestämt mig lite här. Jag har gjort en ny blogg på wordpress.com. Känner att jag vill testa lite nytt och så. Kommer att spara denna blogg, skulle vara helt onödigt att ta bort så många minnen, så många upplevelser som man har skrivit här ...

Skönt det är med helg. Skönt att man kan sova ut om dagarna nu när det är helg. Det märks att man är inom resturangmiljö där det händer en massa saker hela tiden. Inte konstigt att man blir trött på kvällarna när man är hemma. Det är lite skillnad mo...

TIdigare idag fick jag ett nyhetsmeddelande från expressen där det stod att Björn Ranelid kommer att ställa upp i nästa års melodifestivalen. Min första tanken var: Detta är ett skämt, det här går jag inte på. Inte för att jag har något emot Björn Ra...

... för Scary movie 3. Tycker den är asbra och det är sån humor jag har och jag önskar att de som gör scary movie filmerna gör flera stycken till. Jag får aldrig nog faktiskt om jag ska vara ärlig. Jag skulle kunna kolla på hur många som helst utan a...

  Ett litet roligt klipp, hehe.