Kvällen då fotbollsyran är på teve är här. Just nu spelar Sverige och USA mot varandra. 2-1 står det. Hoppas Sverige håller i sig hela matchen nu. Det vore fantastiskt.

Snart ska man gå hemmåt. Pappa funderar på att åka till Örebro imorgon eller på fredag. Kom inte ihåg vad det gällde, men något skulle han köpa.

Jag hoppas att jag får mina böcker imorgon. Annars så blir jag frustrerad annars. Då blir det livat i stugan. Jag beställde förtusan allt på samma gång så att man skulle få alla samtidigt, men nejdå.

Men vi får se imorgon.

Hoppas att alla haft en toppen kväll. Ha det bra och ta hand om er.

Då var det onsdag. Shiet vad tiden går snabbt. Ibland tänker man att livet är som ett raceinglopp. Livet drar iväg ganska för snabbt. Man hinner inte med riktigt.  Det är väl så att en slags klocka ringer på en och säger att ta vara på varenda sekund som du lever på jorden.

Jag har tänkt att jag är snart 22 år. Kan ni tänka er? 22 år? Jag har levt ungefär en 5:e del av mitt liv. Om 8 år är jag 30. Undra hur livet ser ut då? Hur jag har format livet då. Sitter man någon annanstans? Eller har försatts sig i en lägenhet i Hyttan fortfarande. Det är det värsta drömmen som jag kan tänka mig. Att stanna kvar medan jag ser alla andra flytta ifrån sina platser häromkring som de kommer ifrån och lever ett så aktivt liv som det bara går. Att liksom de dagar uppfyller de med liv som senare de kommer att minnas med glädje.

Men usch, vill inte tänka på såna saker. Alltså jag menar att jag kommer stanna kvar här. Livet är ett spännande faktum. Och det är bara en själv som kan göra det hur spännande som helst.

Men hur långt är jag beredd nu att gå?

Nu har jag tänkt att lägga upp en text som ni läsare får skriva hur ni tolkar denna text.

Genom livets fönster
döden tittar ut,
ett destruktivt mönster
jag står inte ut.

Fången i mitt inre rum,
jag kommer inte ut.
Mörkret gör mig stum,
fången bakom livets knut.