Ibland vet jag inte vart jag har folk någonstans. Att ständigt vara där och bry sig om en annan människa verkar inte vara lönt nog för att få något tillbaka. Det är precis som att den personen alltid ska vara stjärnan hela tiden och ska höras, medan den andra ska tryckas ned och inte ens bli hörd. Ibland kan man verkligen undra om man är som en bricka i ett spel och att man väljer vissa personer som man kan vara intresserad utav och sen hoppar man mellan den personerna hela tiden. Som att om man är trött på den ena så kan man alltid gå till en annan, och skulle man bli trött på den efter ett tag kan man gå till nästa person osv. Vad fan är det för sätt egentligen? Hur kul är det att leka med ens känslor och lurar folk så man mår dåligt utav det? Ingen chans att det ska hända igen. Jag är trött på skiten och jag känner för att gå vidare. Det känns som att det är bäst så och att man inte inte blir indragen i mer skit än vad det egentligen är. Tills nu har den personen endast tänkt på sig själv och nu är det bäst att tänka på mig själv och gå vidare utan att veta ett skit vad den person har att säga, för jag kommer inte att lyssna ett skit på vad h*n har att säga. Jag är ingen bricka i något spel, det är bara du som har trasslat till ett helvete för din egen del!

När jag var hos tandläkaren igår och när det var min tur och skulle sitta vid deras patientstol. Då tänkte jag på hur om de aldrig blir äklade av titta bland folks tänder om man skulle ha dåliga tänder. Det var bara någonting jag bara kom på rätt vad det var. Jag tror jag själv inte skulle palla med att jobba som tandläkare, skulle nog inte tycka om att hålla på i någons mun hela dagarna. Nej, fy farao alltså. Inte för att vara elak eller någonting. Men det verkar inte bara som min grej bara.

Nog om tandläkare, det är redan för mycket att jag ska dit om 2 veckor igen. Usch.

Idag blir det att klippa gräsmattan för sista gången hoppas jag. Annars så vet jag inte vad det står på schemat. Blir nog en lugn fredag. Läsa böcker. I den jag håller på med nu "vid någons sida" av Nicholas Sparks är verkligen lite lik twilgiht böckerna. Det handlar om en kvinna som har förlorat sin man i hjärntumör. Men innan han dörr så hade han skrivit ett brev till henne att hon skulle få en hund av honom i present för att den här kvinnan inte ska sjunka så djup i sin depression att han är död. Sagt och gjort så fick hon en hund som tog hela hennes tid och tankar bort från sin döda make vilket var nästan som ett slags terapi för henne. Men sen det som jag tycker är så likt twilight är att hon börjar dejta en man efter några år. Men sen har hon en killkompis som är hennes bästa vän. Så när han mannen som hon dejtar åker bort på lite resor till någonstans så går hon alltid till hennes bästa kompis för att inte något att göra och umgås.

så nu börjar det hetta till ordentligt. Så idag ska jag läsa vidare hur det går för dem. Spännande Spännande.

Men jag ska väl sätta fart på gräsklipparn nu så jag har det gjort. Men ha det så bra och ta hand om er.